Berg- och dalbanan 2014

Kändes lite dags för en summering av 2014. Blir full av både skratt och gråt när jag tänker på året som gått, kan nog kalla det för det mest händelserika året i mitt liv, på både gott och ont.

Här kommer året i bilder:

Året började i London med familjen Lindstedt

Gjorde mina första tävlingar för Hässelby

Drog till Egypten med syrran

Såg Filip & Fredrik i Globen

Efter drygt 4 år tillsammans gick jag och N skilda vägar, för alltid min första stora kärlek.

3 dagar på Putte i Parken!

Sämsta röntgenbilden ever - operation ett måste...

Opererade armbågen för andra gången.

                                 

Winnerbäck i Mariebergsskogen

Galna upptåg med brudzen

Firat födelsedagar

Varit i Vingåker på kräftskiva

Massvis med galna upptåg med Tranis med flera.

Ullared x 2

Weekend i Gbg med 3 söta tjejer!

PUSS!

Julbuffé i Göteborg med dessa och resten av la familia

Mobilen är full i selfies med denna tösen!

Så summeringen då. 

Friidrotten har varit mitt liv sen jag var 5 år, en rad tuffa besked 2014 och framtiden är fortfarande oviss. En operation till väntar i vinter, sen är det hålla tummarna som gäller. Senaste halvåret har varit frustrerande och påfrestande och vad 2015 bjuder på är det ingen som vet..

Kärleken tog slut, Niklas och jag gick skilda vägar. Tufft såklart, men jag hoppas finna mig själv och inte tappa bort vem jag är.

Utbildningen är på sluttampen, drygt två veckor kvar tills sista uppgiften lämnas in och drygt två månader till examenshögtiden. Har fått fortsatt jobb på Karlstad kommun ett tag framöver och får göra det jag gillar. 

Jag har funnit nya vänner och återfunnit nygamla vänner, vänner jag tappat bort lite på vägen som nu finns närmare än någonsin. 

Vilket jävla år, på både gott och ont som sagt. Nu är det snart slut och vi blickar framåt mot 2015, ett nytt år med fortsatta och nya möjligheter. 

PUSS PÅ ER OCH GOTT NYTT ÅR!

Vad chokladbollar kan göra!

Denna helgen startade på bästa sätt med gomiddag och gofika med dessa godingarna Jossan och Sofie. Perfekt sätt att spendera en fredagkväll. 

Har ju hört de där med kolhydratsuppladdning hos di där som är ute och springer. Tänkte att chokladbollarna från igår skulle få göra sitt och gå ut på en joggingtur idag. När jag sitter hemma och tänker på att gå ut och springa visualiserar jag skog, solsken, lätta steg och så där flyga-fram-som-de-gör-på-tv. Idag var det skog och solsken i alla fall, hälften rätt. Sen att fötterna somnade av de nya skorna efter en kilometer, att hälsenan ömmade från start, att jag fick håll och till sist universums mjölksyra från kilometer två och framåt är en annan del i historian. Trots att jag tycker långlöpare håller på med världens tråkigaste sport och hatet mot löpning är stort ibland så är jag jäkligt imponerad över de som kan hålla på och springa på det där sättet. Det längsta jag sprungit i hela mitt liv är runt 7 km, plågsamt! Gillar mer intervaller än att lunka på i ett och samma tempo egentligen. 

MEN, 6,4 km och 43.01 minuter senare haltade jag över Hemvägen med uppknutna skor. Inget som imponerar på en löpare men för knubbig tjej som helst inte springer med än 2,5 km så är det ju värt bradgmedalj (kanske lite väl överdrivet). 

Se bara så trött jag va när jag kom hem. Nu ömmar vaderna och jag kommer antagligen tycka synd om de till på måndag! Heja mig! (egoboost)

Puss på er!

Kräftans tid är här

Sveriges antagligen topp tio sämsta bloggare är tillbaka. Trillingnöten går under, jag uppstår!

Får väl mena att jag haft så mycket kul för mig på sistone att jag inte hunnit uppdatera er om mitt liv. Senast i helgen var jag på minisemester. Åkte hela vägen till Vingåker och hälsade på mina älskade Sofia och Simon och deras kattbebis. Brukar inte gilla katter, men den katten var för söt för att ogilla! Den är inte döpt än, utan går under namnet "Katten". Håller tummarna för att Sofia kommer på ett namn innan Simon, annars kan den få heta vad tusan som helst. 

Huvudattraktionen i Vingåker i helgen var lördagens kräftskiva. (Måste här nämna att vi även hade kräftskiva med familjen förra helgen, måste ju såklart nämna den också så att inte familjen blir ledsen). 

Vi blev ett glatt gäng, och fick även träffa lite andra friidrottare/gamla friidrottare m.fl. Riktigt kul!

Nu blir det inga mer kräftor i år. Så jävla mycket jobbigt jobb för så lite mat!

Kräftpussar till er!

Du är snart där

Har kommit i en riktigt Håkan-period. Kanske har blivit för mycket vin o Håkan med Natta Tran i sommar. Men kärlek till både vinet och Håkan och Natta <3

Helix

Jag har åkt Helix på Liseberg  i helgen, jag är cool. Spontantrippade ner till Ullis i drygt ett dygn. Åkte till Liseberg på söndagen för att åka en karusell, fick lite ont i huvudet efter men det var det värt!

Se och njut:

Till helgen är det Oxhälja, synd att de inte har Helix. Får väl nöja mig med radiobilar.

PUSS

Ångest

Sitter här och är så nöjd över min egen smarthet! Har inte varit på spinningpass på 100 år, och om 70 min börjar ett spinningpass med intervaller på 60 min. Ville bara skriva detta om det skulle va så att jag dör! Fast sånt kanske man inte ska skojja om. Men, om jag haltar fram imorgon är det inga konstigheter.

Denna vecka har bjudit på kursstart i skolan. Lite nörd som jag är tyckte jag det va ganska kul, minus all läsning i kursböcker..

I helgen var jag på gubbkalas när syrrans man fyllde 40! Åt mig rundare än vanligt, men som vanligt kul o umgås med familjen.

Försökte komma ifrån spinningångesten lite, men nu är det snart dags. Nervös men jäkligt peppad!

Universtitetstjejen!

Om 39 år är det hon som fyller 40!

Bästa älskade syster som alltid ställer upp för mig =) 

Mot intervalldöden, over and out!

Try

Att finna glädje i sorgen

Det har varit torka på bloggen. Kanske drar jag mig för att få skriva trista inlägg, kanske drar jag mig för sanningen. Jag var hos läkaren förra veckan som opererade min armbåge i sommar, beskeden var inte så bra. Jag hade en dålig känsla i magen redan innan och magkänslan bekräftades ganska snabbt. Operationen jag gjorde var en relativt enkel operation och hoppet var att det skulle räcka, men det gjorde det inte. Nu väntar en ny, större operation. Den kommande operationen kan inte göras på Orthocenter i Göteborg eftersom de endast har dagkirurgi och inte gör allt för avancerade operationer. Nu väntar ny remiss till ny läkare. Jag är tacksam för att jag fått så bra och snabb hjälp och hoppas det fortsätter flyta på lika bra under hösten. Fick även beskedet att jag absolut inte ska ställa in mig på att komma tillbaka på kulstötning då chansen för en så lyckad operation är så liten. Det känns oerhört trist om detta blir slutet men säger man inte att hoppet är det sista som lämnar människan?

Fint bemötande från landstinget!

Mitt i allt svart är det viktigt att hitta ljuspunkter. Efter läkarbesöket sov jag och pappa kvar en natt i Göteborg och åkte ut med en båt och åt skaldjursfrossa. Kan ju erkänna att jag inte var allt för taggad efter besöket hos farbror doktorn men oj så mysigt det var på båten, underbar personal och god mat!

Dagen efter åkte vi vidare mot Filipstad för ett 7-årskalas. Eller nej, en 7-årstacofest menade jag! En härlig tandlös sjuåring som blev glad för de nya målvaktshandskarna som faster köpt åt honom.

Svårt att lämna det kalaset den tacofesten utan ett leende på läpparna.

Nu är det tomt, jag har blivit ensamboende och friidrotten ligger på is, vem är jag nu? Kan hända att hösten blir en enda stor identitetskris, den som lever får se!

Puss på er!

En sommar olik alla andra

Vilken sommar det varit. Första sommaren på 16 år som jag inte far runt på friidrottstävlingar hela sommaren. Vad har jag gjort då? Jo nog har jag hållit mig sysselsatt! Varit på festival, konsert, på västkusten och hängt med underbara vänner. Utifrån förutsättningarna har jag faktiskt haft en fantastisk sommar!

 

I helgen går friidrotts-SM i Umeå. När jag gick in i höstträningen för snart ett år sen hade jag tron om att det här skulle bli mitt år, året jag tog friidrotten ett steg längre och att det äntligen skulle släppa lite. Men oj så fel jag hade, det började med hälseneproblem och knäskada och slutade med armbågsoperation. Senaste veckorna sen operationen har motivationen gällande friidrott vart noll. Känns som jag kämpat i motvind allt för länge. Att träna är kul, men tanken på ovissheten om jag någonsin kommer komma dit jag drömt om ger mig en klump i magen. Hur mycket motgång skall man ta sig igenom för framgång? En fråga jag ställt mig många gånger sista tiden. 

En överlevare

Då var operationen gjord. Allt gick enligt planerna och 2 lösa benbitar plockades ut ur armen och farbror doktor slipade lite fint därinne.

Innan operation

Efter operation

Lite smått o gott för en ständig dimma

Blombud kom med överraskning!

Nu väntar 3 veckor till stygnen tas. Tills dess blir det lugnt så att såret får läka fint. Rehab för rörlighet började redan igår kväll efter operation och det blir intensivt med 5 övningar 3-4 gånger per dag plus en övning som görs en gång per timme. Om 6 veckor är det  beräknat att kunna börja belasta armen igen.

Fick ett lite mindre roligt besked av doktorn. Det finns en risk att rörligheten inte bli helt bra efter denna operation då jag har en stram ledkapsel i armbågen. Det skulle kunna leda till en operation till. Men nu väntar vi på läkning o massvis med rehab och håller tummarna för att det inte ska behövas.

Puss o kram från dimman